Faan vad trött jag är...har jag insett.
Det är midsommarafton och jag sitter och funderar över om man skulle ta och gå och lägga sig... Dagen har spenderats med en tur till mormor och sedan en tur till ett hektiskt Torpa och Hoffsnäs...and that's it. Hade en sak jag såg fram emot idag nämligen jordgubbar med mjölk - det bästa på midsommarbordet, så självfallet blev det ju inget sådant. Jag, mamma och pappa åt på Torpa där jordgubbar och glass var efterrätten - när den kom ut insåg man dock att det var jordgubbe med glass - jävla värdelöst! Well well - vädret har ju varit fint för alla firare.
Igår var det ju den 24e - ännu en födelsedag avverkades och såhär i efterhand känns det nästan som om jag lika gärna hade kunnat jobba istället för att vara ledig. Jobbade ju kväll så jag tog ledigt för att kunna fira istället, vilket jag tyckte lät som en lysande ide men ärligt talat hade det nog varit skit samma...
Spenderade mest dagen med att vara stressad, irriterad och gnällig - precis som man vill känna sig på sin födelsedag. Och sedan var det ganska svårt att skaka av sig de känslorna så jag var mest bara trött på allt. Hur som heslt blev det fika, lite frisbeegolf i ramnaparken och sedan middag på Grekiska Tavernan.

Vad mer har det hänt i veckan... Har varit ganska duktig och aktiverat mig innan jobbet. I måndags blev det en inlinestur innan frukost och i tisdags blev det en promenad. På onsdagen skippade jag det och jag och Anneli tittade på andra True Blood-avsnittet som faktiskt var riktigt bra - längtar som tusan till nästa!
Och så har det blivit kvällsskift på jobbet också då som sagt - har varit ganska segt måste jag säga. Långa skift med rätt tråkigt folk... Min MP3 har fått underhålla mig en del - bla med en ljudbok.

Hade en jäkligt otrevlig dröm imorse också...och när jag återberättade den så tyckte jag själv att jag lät helt psyko - helt ärligt är det nog en av de värsta drömmarna jag någonsin haft.
Kortfattat så handlade den om att jag var på en stor segelbåt med en massa andra människor. Vi var på väg in i en hamn (oldstyle med långa träbryggor) vid ett ställe som såg ut som en klippa där man fick gå in i berget för att komma till staden. En massa andra skepp låg också inne för att docka eller ge sig ut. Helt plötsligt börjar vattnet snurra och en strömvirvel växer sig större och större samtidigt som lava börjar komma upp. Paniken sprider sig och skeppen som kan börjar fly där ifrån och människor börjar rusa iväg och skriker något om att vulkanen kommer få utbrott. Vårt skepp börjar försöka ta sig därifån samtidigt som orange sörja börjar komma upp till ytan och sakta men säkert börjar spys ut. En del människor börjar inse att de aldrig kommer hinna ifrån och bestämmer sig därför att göra lidandet kort och kastar sig ned i strömvirveln - så där står man och ser folk ta livet av sig själva och man börjar känna paniken växa. För jag vet att vi inte kommer hinna ifrån tillräckligt långt för att undkomma lavan men samtidigt vill man inte kasta sig ned i virveln för man är rädd för att drunkna - trots att jag vet hur ont jag kommer få av lavan som kommer börja regna över oss. Vilket den ju tillslut också gör och jag kan känna hur den bränner bort huden på min kropp... En helt jävla psykdröm som var så jävla otrevlig!
Trots detta så undkom vi och jag klarade mig...något märkligt.
Nu hoppas jag mest på att jag får vakna upp imorgon utan något sådant i huvudet. En morgon utan drömmar skulle vara rätt skönt.

Förutom sådana mysigheter känner jag mig rätt trött och håglös...någon som har något botemedel mot sådant så tas det tacksamt emot.
Nä nu skall jag gå och lägga mig. Får se hur det går med sömnen.
God natt.
Och Glad Midsommar och allt det där